mikaal

23:03

Får se vad klockan är när jag är klar, hoppas på att komma i säng inte alls för sent ikväll eftersom jag ska upp i morgon och hjälpa pappa att köra saker från gamla huset till tippen.

Såg precis att ingen av mina kontakter på msn var online. Jag är en ensam människa.

Denna dag började med att jag gick upp 08:00 (aldeles för tidigt för min smak) för att jag skulle till Mora och hämta en väska. Jag hann få i mig frukost innan Morsan ringde och berättade att jag inte behövde åka till Mora. Jag gick och la mig och sov till det var dags för lunch. Sen hjälpte jag pappa att bära ner saker från vinden i gamla huset. jag måste erkänna att jag trodde att det skulle vara ganska jobbigt rent psykist att rensa ut sitt barndomshem men det var inte inte. Jag var ganska taggad till att arbeta så att säga. Tror att det var jobbigare för pappa, han verkade i alla fall inte lika taggad, kan kanske bero på åldern. :-) Sen ikväll så var jag och hälsade på Josse i Orsa vi var nere på campingen och promenerade, enades om att Orsa är väldigt fint och sen skjutsade jag hem henne. Josse och jag har en ganska speciell relation. Vi hörs sällan av men vi håller endå kontakten på nåt sätt, träffas ca: 1-2 gånger om året och kollar av läget lixom. Så har vi gjort sen vi träffades på högstadiet. Vi är inte själsfränder, vi är inte förälskade, vi är inte så värst lika, vi förändras som personer hela tiden, vi bara är lixom. vi kommer säkert att känna varandra tills vi dör.

Gårdagen var riktigt seg. Resor hit och dit och väntan, allt jag avskyr och allt ihop på min födelsedag dessutom så jag fick en smärre depression som ganska fort gick över när jag fick bada bastuflotte i skattungbyn med ett gäng andra kursungar. Det är nåt visst med oss. "Kurs-ungar"... Jag blev lite ledsen när jag insåg att jag inte umgåtts så mycket med mina kursungevänner på länge. de har alltid kommit i andra hand, eftersom de alltid finns där. Jag vill inte att det ska vara så längre. Först detta år har jag börjat känna vilka personer som verkligen betyder mycket för mig. Många av dem fick jag träffa under midsommarhelgen och det var. ja vad ska man säga, som vanligt. folk gjorde vad som förväntades och det var som det skulle. Underbart helt enkelt.

bli nu inte rädd av texten nedan. och jag vill inte ha kommentarer som: "Micke hur mår du egentligen?" jag mår jättebra. bättre än jag gjort på länge. jag har bara börjat att försöka skriva när jag inte gör det. sätta ord på saker i mitt huvud jag inte vill ska vara där.