Hej min familj, flickvän och vänner!

Jag skriver till er i dessa tider av höst/vinter för er i Norden. Här i Asien så har solen så sakteliga börjat titta fram efter en dryg veckas regn. Jag har till och med kunnat få ett par minuter med min kära sol mellan de 13h per dygn som jag jobbar nu för tiden. Detta konstiga schema kommer att hålla i sig i ca 4-5 dagar till, sedan så lugnar det ned sig och jag kommer att kunna se annat än små korridorer och andas annat än A.C.

Mikael har nu varit en dryg vecka på Loveboat och det är svårt att beskriva hur det är här. Men om ni har läst boken Starship Titanic så vet ni ungefär vad jag pratar om. Man kan beskriva det som att allting är på låtsas och man måste skriva under på allt. Jag ska försöka ge ett par exempel så att ni får er en bild.

* När jag först kom hit så fick jag till exempel skriva på ett papper där jag gick med på att underkasta mig Loveboat's moraliska synsätt att alla i besättningen (oavsett nationalitet eller rang) ska behandlas likvärdiga, (jag frågasatte naturligtvis varför man behöver skriva under på vanligt bondföruft, men fick inget riktigt svar, min humor och tyska auktoriteter går inte riktigt ihop...)  Hur som helst, en timme senare sitter jag i mässen där filipinerna inte får äta av min mat, men jag får naturligtvis äta av deras. (Hej apartheid) fick också snabbt höra att jag kan hamna i problem eftersom jag inte hälsar vänligt på officierarna jag passerar i korridorerna.

* Andra dagen så skulle vi sjunga igenom en av showerna på pooldäck för vår ryske musikaliska ledare ville höra hur stämmorna lät. Precis innan vi började så frågade han om jag ville hänga av mig min lilla väska jag hade över axeln, i så fall så kunde han ta den sa han. Det tyckte jag var väldigt vänligt av honom men jag hade verkligen inga problem med att ha den på mig så jag svarade vänligt att det behövde han verkligen inte. Den musikaliske ledaren från ryssland frågade då om jag endå inte hade lust att hänga av mig väskan. Som den naiva och nyfikna av hippieföräldrar uppfostrade arbetarklass-svensk som jag var så frågade jag naturligtvis. "Varför då?" (Jag trodde fortfarande att han bara ville vara snäll och säga att jag kunde hänga av mig den om jag ville)

Den ryske musikaliske ledaren började genast att flacka aggressivt med blicken och frågade envist "varför jag så otroligt NÖDVÄNDIGTVIS måste ha min väska över axeln när vi repiterar". Varpå alla 30 personer som närvarade på pooldäck började att oroligt skruva på sig och titta ner i marken.
Först då förstod jag att hans första "vänliga fråga" som jag tolkade det egentligen var en order, och den ordern hade jag först vägrat och sedan ifrågasatt. phu... det uppskattades inte kan jag tala om.

* Jag och denna ryss har haft problem att förstå varandra sedan dag ett så jag försökte idag att komma denne lite närmare genom att hjälpa till (som jag såg det). Jag har märkt eller snarare: Jag märkte redan dag ett att på denna arbetsplats så följer man noterna EXAKT. Även om de inte stämmer, därför att  (som de utrycker det) "Han som skrev noterna MÅSTE ha haft en tanke med att du inte ska sjunga två av dina 23 toner i andra refrängen, Han kan inte ha GLÖMT att skriva dit dem, det vore ju jättekonstigt". Ryssen är också speciellt mån om att noterna ska vara exakt som orginalet. Hur som helst. Idag så repade vi våran West-side-story-möter-blade runner-liknade-musikal-med-manga-kostymer-och-musik-från-Michael-Jackson. Jag tänkte ta tillfället i akt och försöka närma mig denna ryss, Så jag  pratade med honom om att jag vet att de är väldigt måna om att komma så nära orginalet som möjligt så jag visade på ett par ställen i noterna där rytmen inte stämmde överrens med hur Michael Jackson sjunger det. (I själva verket så kan vem som helst se att noterna är skriva av en tysk marchorkesterledare, men det säger jag narutligtvis inte) Ryssen började prata om hur svårt det är att skriva noter och att man inte kan klandra han som skrev det, "dessa noter är 99% rätt och det är faktiskt jättebra"
"okej..." sa jag och försökte säga att om du lyssnar på mog så försöker faktiskt bara jag hjälpa dig här att få dina jävla noter 100% rätt istället för 99% tysk marchmusik. han började då prata om att jag är ju så duktig så jag kan ju lyssna på orginalet och följa det så jag behöver inga noter. Än en så sa jag att jag bara ville hjälpa till (så att det kanske slipper en diskution i framtiden eller kanske till och men att han kan imponera lite hos sina chefer och visa hur orinalet egentligen låter), men vill han inte använda den informationen som jag gav honom så gör det mig ingenting, (jag skiter ju i hur deras noter ser ut) Han blev ännu surare och tyckte att jag klagat på deras hårda arbete. Jag lämnade konversationen med känslan att vara missförstådd och han med känslan att vara kritiserad och ouppskattad. (så bra gick det...) Jag är inte så van vid den tyska heraki-tänkandet och kommer nog aldrig att bli det heller.  Jag menar, om jag ser att man kan göra ett arbete 100 gånger bättre med hälften så mycket ansträngning så är det så klart att jag vill säga det. Men det är mycket läppbitning som gäller nu. haha...

Annars så är väl allt frid och fröjd antar jag, om ett par dagar så åker Ryssen och den engelska koreografen iväg och jag får vara lite mer ifred. :-) Jag ser riktigt fram emot dessa 6 månader, jag älskar värmen här och solen och speciellt havet, Jag sover som en stock i min hytt som jag delar med en liten tjock dykarinstruktör. Jag har redan börjat skriva lite låtar inför inspelningen i Maj så detta kommer att bli succe'. Många pussar till er alla!