Jag är very international now när jag umgås with a lot of människor från different länder.
Idag så har jag rännt runt och försökt leta reda på ett gym. Det första jag hittade ville ha 250 svenska kronor av mig varje gång jag skulle träna. Plus 20 spänn för 2 minuter i bastun. Fuck now, tänkte jag och gick. De andra som kallades "Gym" på google var antingen nedlagda, eller var helt enkelt inte gym. så om jag inte vill betala asmycket eller åka långt för att lyfta skrot så får jag vänta tills jag kommer på båten. Så jag skiter i gymmet i 7 veckor helt enkelt. Så det blir spänande att se hur frustrerad jag kommer bli över att helt plötsligt inte träna så mycket... Aaaargh. jag klättrar redan på väggarna, det får bli mycket hemmaträning istället.
På vägen hem så träffade jag Richard Sîmon som jobbar på ett av de större skeppen. Han bjöd på kaffe i sin lägenhet och berättade allt om att jobba på skepp. Tydligen så finns det chans för mig att sjunga egna sololåtar efter showerna och det låter ju strålande för en arbetsnarkoman som mig.
Jag ska snart gå iväg och tvätta mina kläder tänkte jag, jag har dem med mig och ska leta repa på en "tvättstation" eller vad man ska kalla det. Sen får vi se, det kanske blir sängen för mig. Jag är helt slut känslomässigt och kroppsligt, jag brukar vara det i början av jobb... väldigt konstigt eftersom det är väl då man behöver mest energi. haha. Men det kanske är ett sätt för mig att liksom nollställas och starta om lixom.. ingen aning. Det kan också vara att jag är lite spännd över att bo och jobba med så mycket människor på en så liten yta och att dela kabin men någon. Men det blir nog en jävla till erfarenhet för mig som väldigt gärna vill "eget space". Så börjar jag klättra på väggarna där med så kommer ni få veta det åxå.. :-)
Hur som helst så kommer det alltid mellan jobb, det blir lixom nya episoder i livet om man ska vara lite filosofisk. Men vad jag har kommit på är i alla fall att jag är så jävla lyckligt lottat som har fått redan 5 år innan 30 har hunnit bott på så många olika ställen, prövat olika saker och lärt känna så mycket olika människor. Nu bor jag i Tyskland och ska snart resa till Asien. Det är ju helt grymt!
Jag saknar min Sara lite bara... Mest för att det vore kul att dela detta med henne och sen är det såklart att jag blir lite ängslig över om vi kommer att kunna hålla ihop enda till vi kan vara tillsammans igen. Hur kommer det bli när vi ses? och alla sådana frågor. Sara säger att jag ska sluta oroa mig och bara vara mer i nuet. Men jag tycker om att oroa mig. annars så hade jag nog inte gjort det. :-)
Men jobbet känns ganska lugnt.. det är inga svåra grejor, det är bara mycket a på väldigt kort tid. Det enda som oroar mig är att min röst inte kommer att hålla. Det kan vara Saras gammla senario som skrämmer mig och också att jag inte har världens mest kanske stryktåligaste teknik om jag ska vara helt ärlig. men den jobbar jag på. Så detta kommer att gå galant ska ni se!
pussar och kramar!
Idag så har jag rännt runt och försökt leta reda på ett gym. Det första jag hittade ville ha 250 svenska kronor av mig varje gång jag skulle träna. Plus 20 spänn för 2 minuter i bastun. Fuck now, tänkte jag och gick. De andra som kallades "Gym" på google var antingen nedlagda, eller var helt enkelt inte gym. så om jag inte vill betala asmycket eller åka långt för att lyfta skrot så får jag vänta tills jag kommer på båten. Så jag skiter i gymmet i 7 veckor helt enkelt. Så det blir spänande att se hur frustrerad jag kommer bli över att helt plötsligt inte träna så mycket... Aaaargh. jag klättrar redan på väggarna, det får bli mycket hemmaträning istället.
På vägen hem så träffade jag Richard Sîmon som jobbar på ett av de större skeppen. Han bjöd på kaffe i sin lägenhet och berättade allt om att jobba på skepp. Tydligen så finns det chans för mig att sjunga egna sololåtar efter showerna och det låter ju strålande för en arbetsnarkoman som mig.
Jag ska snart gå iväg och tvätta mina kläder tänkte jag, jag har dem med mig och ska leta repa på en "tvättstation" eller vad man ska kalla det. Sen får vi se, det kanske blir sängen för mig. Jag är helt slut känslomässigt och kroppsligt, jag brukar vara det i början av jobb... väldigt konstigt eftersom det är väl då man behöver mest energi. haha. Men det kanske är ett sätt för mig att liksom nollställas och starta om lixom.. ingen aning. Det kan också vara att jag är lite spännd över att bo och jobba med så mycket människor på en så liten yta och att dela kabin men någon. Men det blir nog en jävla till erfarenhet för mig som väldigt gärna vill "eget space". Så börjar jag klättra på väggarna där med så kommer ni få veta det åxå.. :-)
Hur som helst så kommer det alltid mellan jobb, det blir lixom nya episoder i livet om man ska vara lite filosofisk. Men vad jag har kommit på är i alla fall att jag är så jävla lyckligt lottat som har fått redan 5 år innan 30 har hunnit bott på så många olika ställen, prövat olika saker och lärt känna så mycket olika människor. Nu bor jag i Tyskland och ska snart resa till Asien. Det är ju helt grymt!
Jag saknar min Sara lite bara... Mest för att det vore kul att dela detta med henne och sen är det såklart att jag blir lite ängslig över om vi kommer att kunna hålla ihop enda till vi kan vara tillsammans igen. Hur kommer det bli när vi ses? och alla sådana frågor. Sara säger att jag ska sluta oroa mig och bara vara mer i nuet. Men jag tycker om att oroa mig. annars så hade jag nog inte gjort det. :-)
Men jobbet känns ganska lugnt.. det är inga svåra grejor, det är bara mycket a på väldigt kort tid. Det enda som oroar mig är att min röst inte kommer att hålla. Det kan vara Saras gammla senario som skrämmer mig och också att jag inte har världens mest kanske stryktåligaste teknik om jag ska vara helt ärlig. men den jobbar jag på. Så detta kommer att gå galant ska ni se!
pussar och kramar!
