mikaal

Mina vänner! Long time no hear or seen.

Jag ringde min mor för ett par dagar sedan och fick en rejäl känslostorm. Morsan var rätt lugn och gav mig diagnosen Robinsonsjukan. För er som inte är bevandrade inom denna åkomma så har jag nu lärt mig att det är när man befinner sig på en plats tillsammans med en begränsad mängd människor (tex. en öde ö eller ett kryssningsfartyg) med begränsad kontakt med omvärlden och nära och kära. Varje problem och liten sak som händer på detta ställe får otroligt stora propotioner. Och en hälsning från sin moder kan även den verka som oerhört stor. Men när man väl kommit hem igen så åter går allt till det normala. Så det är la bara att hålla ut äta pencellin och vänta de dryga 4 månaderna som är kvar. :-)

Just nu så befinner jag mig på ett Starbucks i Malaysia. Det är som det flesta Starbucks förutom att jag hör en Hinduisk sångare gorma utanför på gatan.

Jag har jobbat på skeppet i snart tre månader och upptäcker att det är rätt få månniskor som jobbar här en längre tid. Kanske för när man sett det mesta som går att se så har man inget mer att göra här. :-) För mig så är ju allt fortfarande helt fantastiskt och spännande.
Andreii Stetzky till exempel som är en Ukrainsk dansare (och väldigt duktig) har jobbat på skeppen sedan 2004. Han har sett allt som finns att se i hela världen typ, det ända han har kvar är Tokyo och Dubai men det klarar han sig utan säger han. Har har lixom gjort allt han vill göra. När vi för ett par dagar sedan skulle gå och rida elefant ville han inte följa med "Why should I ride the fucking Elephant for 24 Euros? I did already!" Han har ingen abition att upptäcka eller uppleva turistgrejorna för han har redan gjort det. Han vill egentligen bara tjäna pengar och sen komma hem till sin familj. Det är väl så det funkar antar jag, I det långa loppen när man gjort allt som verkade så spännande så vill man egentligen inget hellre än att vara hemma i lugn och leka Svensson

Jobbmässigt så har vi hunnit med en hel del. Vi har hunnit gjort en julshow och en nyårsshow. Räknar man på det så har jag gjort 18 premiärer på 2 månader... det är rät fett. :-) När vi repade Julshowen så var det rätt intressant att se hur en stressad tysk musikalisk ledare med bristande karaktär försöker få en svensk, Italienare, Holländska, två tyskor och 3 kroater sjunga en tysk choral ihop. När alla egentligen inte vill något hellre än att ligga på soldäck och glömma bort allt vad jul och hemlängtan heter för ett par minuter. Men åker lixom inte till Asien för att sjunga julsånger, man åkte hit för att slippa det. :-)

Om ett par dagar så anländer vi till köpcentervärlden Singapore, Där så ska vi besöka en bar där ett väldigt bra band spelar. (Senast vi var där så önskade jag en låt med Journey för Sara som var och hälsade på och självklart så blev jag uppdragen på scenen och fick sjunga den tilsammans med dem.) Får se om jag får vara ifred och lyssna denna gången. :-)

Bifogar här lite bilder eller tja.... två... Internet på detta starbucks vill inte ladda upp fler. :-)
Jag får väl ha en diabildsredovisning när jag kommer hem.
många pussar till er alla!


Ukrainare och Svensk med Boxershorts, tvivelaktig huvudbonad och färglada linnen på moped, Rätt ovanlig syn i Thailand


Alla tar sådana här bilder för att göra vännerna hemma avundsjuka. Sådär: Nu har jag också gjort det.


Sana Ta A NA....Rätt Internt men också rätt kul.