(Bild: Lorensbergsteatern.se)
 
Som ni kan läsa i förra inlägget så var jag och min far och såg Galenskaparna och After Shave´s nya revy på Lorensbergsteatern i fredags. 
 
Jag gjorde precis lite research och läste igenom lite recensioner från föreställningen. De har alla gett ganska brokiga betyg. Vissa prisar, andra buar.
 
Farsan berättade efter föreställningen att han inte haft så höga förväntningar men att den var mycket bättre än vad han väntat. Han hade tidigare sett deras bejublade 30-års jubileum på tv men tyckte inte att de gamla sketcherna längre höll måttet. De var inte längre aktuella och funkade helt enkelt inte lika bra längre tyckte han. 
 
Trots att jag själv har varit ett troget fan sedan barnsben så var jag också faktiskt lite skeptisk. Jag tänkte att "nu har de spelat sina "greatest hits" men vill inte sluta stå på scen, så de slänger ihop en liten revy till bara för att ha en ursäkt att få leka av sig lite". Det är möjligt att det är precis så det var. Men det gjorde faktiskt inget. 
 
Okej, det är mycket buskis-ordvitsar, lite trött ibland och vissa sketcher kanske man hade önskat att de hade grävt lite mer i och inte gjort en hel sketch kring ett enda skämt. Men när första akten var slut så hade jag faktiskt kramp i kinderna efter att ha suttit 1timme med ett konstant lende på läpparna.
 
Men det är en grej som Galenskaparna och After Shave faktiskt fortfarande gör väldigt bra och jag tror att det är det som gör att de efter 30-år, ännu inte känns förlegade och det är när de driver med aktuella ämnen. 
Det finns nämligen en risk när revy-artister på scenen är över 60 år. Och det är att det är lätt att man enbart vänder sig till en publik i sin egen ålder. Att man ser på aktuella ämnen genom ögonen av en 65-åring där alla skämt kommer 10 år för sent och i stort sett bara handlar om att "det var bättre förr".  (Ja, jag menar er: Peter Flack och Stefan och Christer) Men på Lorensbergsteatern så är alla inkluderade och till och med 20-åringarna i publiken skrattar högt åt "Hipsters-numret" och "Pewdiepie-sketchen"
Så här har många revy-skapare något att lära. 
 
 
Gubbarna har faktiskt lyckats med något riktigt svårt och ändå fått till det. De är inte bara ett gäng farbröder som lever på gamla meriter och trogna fans. De lyckas fortfarande att leverera. Även om detta bara är en liten enkel revy som kanske inte kan mäta sig med "Stinsen Brinner" och "Alla ska bada" vad gäller ambitionsnivå, så är det i alla fall en BRA föreställning. Det är inte det bästa de har gjort, men absolut inte det sämsta. För om vi ska vara ärliga: Titta igenom era gamla videoband med "Glad-pack," "Tornado" och "En himla många program" igen, gör sedan en liten anteckning för varje gång ni skrattar högt rakt ut. Hur många gånger blev det jämfört med när ni såg det första gången för 20år sedan?
 
Ja. Ifall deras alster liknas vid lagrade ostar, där en del blir godare med tiden men trots allt har ett "Bäst före"-datum, så skulle jag vilja säga att GRUPPEN Galenskaparna och After Shave mer liknar ett fint årgångsvin. 
 
Ett årgångsvin som lämnar mig med en liten varm känsla i bröstet, men också med en ljuv melankoli. Och det är nog tack vare Anders Erikssons övergång i slutet på föreställningen. Då han på scenen mitt i sin mololog, byter om och lämnar över strålkastarljuset till sin karaktär "Spanarn" med orden: "Nu när vi närmar oss slutet på föreställningen, vad passar då bättre än att avsluta med några ord, från någon som har varit med ett tag..."
galenskaparna och after shave, lorensbergsteatern, spargrisarna kan rädda världen,